Det var så det började.

ScenVara har sina rötter inom arbetarrörelsen.
Vara Arbetarekommun beslöt 1976 att fira
första maj med en demonstration i Vara
tillsammans med partivänner i Essunga och Grästorp.
Demonstrationerna i Vara hade legat i malpåse sedan
50-talet.
Det blev ett lyckat arrangemang och det har följts
upp varje år sedan dess. Demonstrationen slutar med
möte, tal, servering och någon form av underhållning.


Flera aktiva inom arbetarekommunen var
teaterintresserade och hade någon form av erfarenhet
från amatörteater. Där väcktes tanken att göra en egen
1:a maj-revy. Jag minns inte vilket år vi startade men
det bör ha varit i början av 1980-talet och det blev
sedan en tradition.
Vi hade flera medlemmar som skrev texter, en del av
dessa medarbetade i arbetarekommunens egen lilla
tidskrift ”Slättingen” och hade vana att skriva politiska
texter, Carl-Eric Lundgren, Renè Nilsson och jag,
Anders Nilsson var några av dessa.
Vi hade även en tecknare med känsla för bygden och

även en förmåga att rita karikatyrer,

nämligen Bengt Kron. 
Allt detta gjorde att såväl Slättingen som

1:a majrevyerna blev ganska populära, vilket i sin

tur ledde till att intresset för att medverka och

framträda ökade.

En annan händelse som på sikt kom att bidra till

bildandet av ScenVara var ABF:s satsning på ett arbetarspel i Skaraborg, ”Inga från Bölets ängar.” skrivet av författaren Max Lundgren. Framförandet på Axevalla folkhögskola skedde 1989 till 1991 och drog en stor publik. Det innehöll ett femtiotal roller och eftersom spelet gick i tre år skiftade skådespelarna mellan åren. Många från Västra Skaraborg deltog och fick på så sätt en god teaterskolning som i sin tur ledde till ett bestående teaterintresse. Lars-Ove Larsson, känd från flera farser i Teaterladan är en av dessa.

Detta ledde till att vi bildade en grupp ”Vara arbetarteater” som främst svarade för 1:a maj-revyerna. Vi gjorde även andra framträdanden, vi uppträdde några år på sommaren i Vara och Kvänum, vi blev inbjudna att spela för socialdemokraterna i länet på ett stort medlemsmöte  i Falköping och vi gjorde valmötesteater under flera valrörelser i slutet av åttio- och början av 90-talet. 

Vi började prata om möjligheten att vidga vår repertoar från nästan enbart politisk teater till att bli en”vanlig”amatörteatergrupp.

Under 90-talet var Dario Fo en känd och ofta spelad dramatiker. Hans pjäs ”Vi betalar inte, vi betalar inte” spelades på snart sagt varje teater och vi var många i teatergruppen som såg den. 

Vi funderade på om han skrivit några andra kortare pjäser och fann ”Inte alla tjuvar kommer för att stjäla”. Vi föll för den och började öva. Samtidigt bestämde vi oss för att bilda ScenVara och kapa den formella knytningen till Socialdemokraterna.

Beslut om det skulle vi  ta om vi lyckades med pjäsen.  

Vi hade egentligen inga pengar till uppsättningen, vi hade ingen lokal och en begränsad erfarenhet men däremot en bestämd vilja. Det blev så att de av oss som kunde hjälpte till med kostnaderna och vi kom på att Vamo-fabriken i Larv stod tom. Föreningen ”Hela Larv ska leva” hjälpte oss med PR i bygden och vi tog kontakt med ABF:s medlemsorganisationer om pjäsen och lyckades sälja sju föreställningar. Fyra föreställningar för allmänheten ordnade vi själva.Faktiskt, när vi summerade det hela hade vi ett överskott på fyra tusen sexhundrasjuttionio kronor. Lyckan var fullständig! Föreställningarna gick bra, publiken nöjd, det var en bra start.                

Många minnen är förknippade ScenVaras första föreställning. Under premiären en augustikväll , mitt i föreställningen, drog ett åskväder in  och med en ordentlig smäll försvann strömmen och allt blev kolsvart! Vi fortsatte att spela i mörkret, publiken såg ingenting men hörde replikerna. Efter någon halvminut kom strömmen tillbaka, allt blev ljust och vi fortsatte spelet som om inget hänt.    

I dekoren på scenen ingick en stor klocka med en dörr, stor så att en person kunde gömma sig i klockan. Av någon anledning kom jag att låsa dörren så att innevånaren i klockan inte kunde komma utrusande som han skulle. Någon i ensemblen, jag vet inte vem, hade sinnesnärvaro nog att diskret öppna för den stackars friaren, Johan Rundkvist.                                                                               

De som medverkade i denna ScenVaras första föreställning var Ann-Katrin (Anki) Andersson, Christina Engblom, Sven Gustafsson, Bengt Kron, Lars-Ove Larsson, Anders och Renè Nilsson, Gun-Britt Nilsson och Johan Rundkvist, 

Kvänum, 1 mars 2016                                                                                               
Anders Nilsson